Vi kom hem så sent första dagen att planen att befinna sig vid Louvren vid öppningsdags sprack redan där. Istället åt vi frukost i lugn och ro, medan vi smidde planer för dagen. Även den här gången började vi vid Arc de Triomphe. Vi fastnade direkt vi kom ut från tunnelbanan i en hiphop-dansshow. Det var härligt att titta på den fartfyllda, humoristiska showen. Sympatiskt att dansarna sa betala om ni vill, men känn inte att ni behöver gå om ni inte betalar, det viktiga är att vi har kul ihop. Mathilda hade sett en av dem på youtube och det var uppenbart att det gav hela showen mer resning i både hennes och andras ögon.
Därefter vandrade vi nerför Champs-Élysée, en långsam promenad där gossar fick lirkas ut ur bilaffärer och flickor ut ur klädaffärer. Jag hade planerat att vi skulle fotvandra till Louvren. Det gjorde vi också och utan knot från någon. Det är en väldigt fin promenad mellan les Grandes Palaces, Obelisken, parker och Tuilerierna. Vi hade också på det hela taget riktigt trevligt, även om Philip fick huvudvärk av solen och Sanna såg ut att önska sig andra skor. Men alltsammans tog lång tid och det var egentligen för långt att gå om man inte planerar att vila ett bra tag efteråt. My bad. På Louvren gick allt bra. Kön kan inte ha tagit mer än tjugo minuter och vi följde snabbt skyltarna till Mona-Lisa. Därefter kunde vi alla pusta ut och titta på vad vi ville. Efter en dryg timme kände vi oss kulturellt mätta och tog oss till tunnelbanan för att ta oss vidare till les Marais och la Place des Vosges. Som vanligt hade jag en lista på rekommenderade restauranger med mig. L’as de Falafel, första valet, var stängd på lördagar så vi gick vidare till Chez Marianne. Båda restaurangerna var lätta att hitta och nära tunnelbanan. Efter visst dividerande - det kändes som en dyr lunchrestaurang - men samtidigt var vi alla för utvandrade och trötta för att stå och äta - så åt vi pitabröd och sådant som hommous, gratinerad aubergine, falafel, köfte, baba hannoush, tsatsiki och tabouleh. Philip var väl inte så över sig begeistrad när han såg vår konstiga och för hans del såslösa mat, men det var riktigt gott och mättande och dessutom nyttigt, även om det var i dyraste laget för lunch( mellan 13 och 17 Euro). Tack Philip å mina, Simons, Mathildas och Mannes vägnar för dina gratinerade auberginer. :)
När vi hade tagit oss till Place des Vosges splittrade vi oss med träffpunkt vid Notre Dame tre timmar senare. Mathilda och jag stötte på en operasångare som såg ut som en uteliggare men som sjöng gudomligt, en cellospelare som spelade Schubert och det skickligt och vi såg massor av häftig konst och trevliga uterestauranger under vår tur runt torget. Därpå följde en timme av shoppande längs smågatorna nedanför Place des Vosges. Regnet fick oss in i fler affärer än vi hade tänkt oss, men det var ett bra shoppingställe, på det hela taget. Rue des Rosiers, hette gatan dit Maria, Sama och Sanna inte hittade tillbaka. Det var väldigt synd för där fanns en skinnjacka Sanna förälskade sig i. Istället hölls de på Rue des Francs Bourgois. En väldöpt gata för priserna var verkligen ogenerade.
Sedan tog vi oss till Rue de Rivoli och vidare till Notre Dame där vi hittade tre sjöblöta gossar sittande kring en dryckesfontän. Vid uteserveringen mitt emot förfriskade vi oss till hutlöst pris (varm choklad för 5.90) och träffade vår första och enda snorkige kypare, under tiden kom flickorna och vi kunde gå vidare till Notre Dame. Där pågick en mässa och vi hörde både fin liturgisk musik och några böner. Vackert, högtidligt och en välkommen kontrast till boutique-springet. Nu skulle vi hitta ett Crêperie, för det hade Sama speciellt bespetsat sig på. Billigt eller bra, frågade jag. Bra svarade hon bestämt. Igen var det LE trouve-chemin Mathilda som höll koll på tunnelbanestationer och kartor. Hon ledde oss precis rätt, men tyvärr var vi tvungna att gå förbi en rad souveniraffärer som sög i sig ungar så fort man tittade åt ett annat håll, så det tog ändå en hel del tid. När vi kom till det braiga crêperiet, lilla Breizh visade det sig vara fullt så det var bara att fortsätta till nästa ställe. Där var väl inte crêpesen av samma kvalitet, men vi hade en otroligt jovialisk och hjälpsam kypare och var riktigt nöjda även med den middagen. Sama som hade insisterat på middagsvalet åt bara en efterrättscrêpe - crêpe éxotique, något som fick hennes hälsomedvetna lärare att skaka ogillande på huvudet.
Den här kvällen kom vi hem i litet rimligare tid, men istället för att gå och lägga sig som förståndiga personer (lärare) idkades det umgänge och chipsätning på hotellrummen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar